Vernissage Stina Wollter

I vår kommer Stina Wollter till Katrineholms konsthall!

6 april–18 maj
Vernissage lördag 6 april. Invigningstal av konstnären klockan 12 och efteråt är det öppen workshop i konstverkstan för alla som vill.

”Jag har som konstnär ofta sett mig som en sorteringsarbetare; som att jag, med min blick som präglas av just min historia och med de verktyg jag nu har, går ut på den soptipp som är vår tid, det som pågår och det som varit, det som är nära, litet och personligt ligger intill stora ohanterliga begrepp och händelser. Där ute på ”soptippen” snubblar jag fram, det är överväldigande, ibland faller jag rakt ner i något som därmed pockar på uppmärksamhet (slump?). Ibland söker jag medvetet. I denna röra fattar jag intuitiva beslut om vad just jag ska skapa något av och om. (Intuitiv är ett ord som i denna kontext nog betyder att jag i det skapande rummet är ”aktiverad”, att jag växlar mellan känslolägen och utzoomad överblick.)

På soptippen ryms allt och alla, allt vidunderligt vackert, allt katastrofalt och tungt.

Vad stannar just jag upp inför? Det beror ju ofta på vad som rör sig inom mig, vad som därmed rör mig, berör mig.

Det kanske låter egocentriskt men jag tänker så här; för varje grej som plockas upp, bearbetas och sorteras blir det ju lite mindre skit i världen. Så här ser det ut som rör mig nu och jag märker att det är jag inte ensam om. Det finns en längtan efter att stanna upp. Konsten erbjuder en sådan plats.
Jag blir glad när människor vill stilla sig inför konsten.

Att förhålla sig till omöjliga ideal och normer är något som skadat, förminskat, deformerat människor och särskilt kvinnor så länge och jag kan liksom inte komma förbi det. Jag vill stångas och greja med det. Avslöja omöjligheten. Hedra de före mig genom att synliggöra. Det finns något befriande med att göra en bild, ett foto, en skulptur, alltså en hanterbar form av något som är nästan ohanterbart.

Jag använder mig av mig, min kropp, mina privata upplevelser, av de stora händelserna, av gestalter som kommer i min väg, av tidningarnas och marknadens stereotyper. I skärningspunkterna finns också öppningar och utrymme för egna tankar, rörelse. Förändring. Där vill jag vara med. Där andas jag.”

Stina Wollter